Jag är övertygad om att Socialstyrelsen har en gedigen kompetens inom många områden, men de har totalt misslyckats med den icke-farmakologiska vården för personer med demenssjukdom. Det har medfört att många tusentals personer med demenssjukdom inte har fått rätt vårdinsatser och i onödan haft ett mycket svårt sjukdomslidande – och så är situationen även i dagsläget.
Kommunerna har i sin tur, som det verkar för det är svårt att hitta en annan förklaring, reservations- löst och oreflekterat följt Socialstyrelsen riktlinjer. Detta trots att Socialstyrelsen är tydlig med att samtliga av deras riktlinjer har svagt eller inget kunskapsstöd. Kommunerna hade med sitt självstyre kunnat valt en annan väg. Uppenbart finns det människor utanför vårdsektorn, som personal på riksrevisionsverket, som kan göra glasklara analyser av Socialstyrelsens strategier rörande demensvården och därför borde även ansvariga inom kommunerna kunnat göra detsamma och för den delen även Regionerna.
Om man inte med tydlighet kan svara på ovanstående frågor hoppas jag att man snarast stannar upp och reflekterar över situationen samt organiserar för en förändring. Bättre sent än aldrig.
Förutom ovanstående uppmuntrar jag till följande:
– Tillämpa alltid ett kritiskt och analytiskt tänkande och svälj inget okritiskt det som kommer från Socialstyrelsen eller annan instans. Analysera noggrant Socialstyrelsens råd rörande det icke-farmakologiska området vid demens och inför INGET som ni inte är övertygade om verkligen leder till en god demensvård. Kanske lägger Socialstyrelsen om kurs framöver och verkligen blir en källa för kunskap inom det icke-farmakologiska demensområdet, men så är inte fallet i nuläget.
– Fastställ en gång för alla att de icke-farmakologiska åtgärderna vid demenssjukdom är VÅRD och inget annat. Vidta åtgärder utifrån det. Se slutet under fliken ”Icke-farmakologisk vård”. Upprätta vårdprogram, fastställ arbetssätt och metoder för utvärderingar. Mer info om det finns också under nämnda flik. Vårdåtgärder m.m. utvecklas även i material som finns i fliken ”Bibliotek”.
– Som det har framgått på flera ställen är jag kritisk till BPSD-begreppet och är ännu mera kritisk till BPSD-registret. Arbeta förebyggande i stället och använd andra, bättre, smidigare och mindre tidsödande analysmetoder om s.k BPSD-problematik ändå förekommer. Se fliken ”Icke-farmakologisk vård” och fliken Bibliotek.
– Analysera noggrant innehållet i utbildningarna som ni skickar personal på. Vad innehåller de? En hel del kan faktiskt vara felaktigt eller ytligt. Jag anser att verksamheterna primärt behöver utveckla ett eget kunskaps- och utbildningssystem som stämmer med den verksamhet man avser att bedriva och som förblir kvar inom organisationen. Det är bättre – t.o.m nödvändigt – att satsa på att all personal i verksamheten får samma kunskapsgrund genom eget utbildningssystem än att endast en eller två personal går en längre utbildning. Många befintliga utbildningar präglas dessutom av Socialstyrelsens riktlinjer och bara det gör att de inte är att rekommendera. För verksamheter som vill satsa på eget kunskapsmaterial kan jag vara behjälplig. Gratis. Kontaktuppgifter finns på frontsidan.
– Rent organisatoriskt och kompetensmässigt kan kommunerna behöva se över sina verksamheter. Viss förnyelse kan behövas. Se fliken ”Icke-farmakologisk vård”.
– Sjukhuspersonal behöver också mer demenskunskap, framförallt geriatrik och psykiatri som tar emot många med demensdiagnos. Det gäller även andra verksamheter som ofta tar emot personer med demenssjukdom, t ex ortopeden. Givetvis även vårdcentralerna.
– Det tidiga stödet och icke-farmakologiska vården efter diagnos! Ansvariga måste hitta former för det.
Slutligen. En av riksrevisionsverkets analyser rörande Socialstyrelsen och deras styrning av demensvården citeras igen:
“Staten har det yttersta ansvaret för en kunskapsstyrning som ger kommunerna vägledning i hur man bedriver förbättringsarbete. RiR:
Centralstyrning eller styra genom mål, tydliga vårdprogram, genomtänkta utvärderingar, och låta yrkesprofessionerna och forskare utveckla vården?”
Hämtat från
”Äldresatsningen – effektiviteten i statens satsning på kvalitetsregister i äldreomsorgen, RiR 2020”
Självfallet ska verksamheter sträva efter det sistnämnda! Låt oss börja den riktningen med start 2026! Låt oss äntligen börja utveckla och driva en demensvård som leder till att personer med demenssjukdom får kvalitetssäkrad, målinriktad icke-farmakologisk vård som leder till en anständig tillvaro!
Publicerat 2026 – 01 – 08